Äntligen semester!
Nu är det slut på att sy ensammen i systugan, sola på innergården med virkningen och laga lunch för 1 person.
Äntligen har semestern kommit! Imorgon far vi söderut till mamma och pappa på Åsen. Vi ska vara där till onsdag i nästa vecka då vi tar oss till Västmanland. Ska bli skönt att kunna vara spontan och bara ta dagarna som de kommer. Jag och Magnus ska måla pappas nya garage och så ska vi försöka oss på ett och annat dopp skulle jag tro! På söndag blir det familjemiddag på Bäckafarm.
Föresten så har jag varit hos optikern och införskaffat nya glasögon. Känns bra att slippa de vanliga glasögonen, optikern sa att de gör att jag ser sämre på långt håll. Så nu har jag fått glasögon som bara behöver användas som läsglasögon. 
En liten teaser, en tesked av kakan.
Bild: Andreas Dahlström.
Mästerlomofotografen Andreas och hans Ivana tog oss ut till Saltholmen en kväll sådär mitt i veckan, innan det för dem bar av till Berlin. Ivana gör ett stopp i Serbien innan de flyttar så vi sa våra hejdån vid brunnsparken efter fotograferingen. Det ska bli spännande att se det färdiga resultatet sen. Någon rulle är redan framkallad i Belgrad, men inscanningen gör Andreas väl framme i Berlin sen. Bilden ovan är en av de färdiga bilderna från en småbildskamera.
Den bästa sommaren?
...kanske är denna?
Nog har den bra förutsättningar i alla fall. Förutom att det är och har varit småregnigt i helgen så har vädret kommit med skolavslutningen. 25 grader och vasaparken för hela slanten. Skolavslutning ja, lite konstigt men det kändes faktiskt som att vår avslutande konferens på hållbar utveckling-kursen var som en skolavslutning. Det var lite synd att inte fler var där, men jag är säker på att vi som var där uppskattade föreläsningen. Jag tyckte själv att det var inspirerande och hade nästan såhär i efterhand önskat att vi hade den föreläsningen i början av kursen istället. Nu förstod man först EFTER tentan vilken motivation man kunde haft under kursen.
Massor av ledighet måste fyllas, inte så värst betungande som ni förstår. Både jag och M ligger i hårdträning fram till semestern som vi spenderar med våra familjer. Först ett tag på landet hos mina föräldrar och sedan en roadtrop till Västmanland för hans släkt och vänner. Semestern avrundas med poolbad och garagemålande, på landet hos djuren igen. En semester där vi kommer ta det lite som det kommer och förhoppningsvis med mobilen avstängd och skorna avslängda i dörrposten. 
Födelsedagskalas och finaste syskonbarnen på besök.
Det lilla bordet
Rastlös och grinigt väntade jag till att han den där bredvid skulle vakna. När vi fått frukost i oss och blivit glada båda två for vi till Mio för att hämta bordet vi beställt. Innan hade vi ett på tok för stort bord som nu står på trekvart i sovrummet. Behöver använde det när familjen kommer om ett par veckor, därför har vi inte dragit upp det på vinden än. Det man kan skjuta upp, skola man skjuta upp.
Entusiastiska var vi när vi hämtade bordet och sade på varuutlämningen att vi skulle ta paketet på bussen. Vi lyfte upp paketet och frågade ifall vi inte skulle skriva på något. Han sa att vi kunde göra det när vi lyft in det i bilen men fick sig snart ett skratt när vi återigen sa att vi faktiskt skulle ta det på bussen. Hurtiga bar vi på paketet runt hörnet, satte ner det, bar upp det, gick en bit och ringde en taxi. Nog visste vi att paketet endast väga 17 kilo, men att det skulle vara en hal och bred jävel till kartong hade vi inte tänkt oss.
350 kronor och en avstängd vasagatan senare kom vi hem med vårt bord. Såhär fint blev det!
(Stolarna är två av de gamla, mormors gamla vita stolar kommer om några veckor.)
Hemma på gatan i stan
...där känner man att kreativiteten bara vill ut ur kroppen. Det är så att det knakar.
Och så börjar man tänka att man borde bli bra igen på dehär med att skriva blogg,
just för att orden rymmer sådant som behöver komma ut när man är nergrävd i litteratur
om kunskapen genom tiderna...
Denna terminen är den första av många och nu är den snart över, för den fjärde juni står det skrivet i min kalender att en sista dag i skolan är planerad. En månad och några dagar kvar,
sen börjar tiden då jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Det är spännande, för jag skulle kunna göra precis vad som helst sålänge det inte kostar i pengar. Jag har tid och rum. Har du också det, så joina mig.
Helg-klaga, sen flyttstädar vi inte mer på ett tag.
Det började bra. Vi hittade världens bästa kattsand på djuraffären och jag kände mig helt frisläppt när jag hittade massor av vårkläder. Fredagkväll, precis som det ska vara med andra ord. :)
Lördag morgon och upp tidigt för att snabbt packa ihop flyttstädningsväskan och dra till Hisingen. Men vi var trötta och lika bra var väl det för ute var det snökaos och inga vagnar syntes till så långt ögat kunde nå. Vi bestämde oss för att stanna hemma och bara ta det lugnt. Vilket ju började bra.
Det var först när vi var trötta av att bara ha varit trötta som det blev lite jobbigt att vi skulle tvätta. Och inte nog med att det var lite smågnälligt att tvätta under tiden som vi ville se på svensk televisions musikunderhållning...(eh..ja)..så när vi väl hade tvättat var det ju bara att slänga allt i torktumlaren och äta japansk mix framför tvn.
En och en halv timme senare var tvätten fortfarande våt...vi gjorde ett nytt försök och såg till att den startade. Och jo visst gjorde den det. Men en timme senare var tvätten fortfarande våt och vår lägenhet fick kläs in i våt tvätt. Stegen åkte upp och på den hängdes t-shirtar. Alla dörrar kläddes med galgar o byxor, jackor och strumpbyxor. Badrummet blev ett fuktigt våtrum och katterna var i extas. Klockan 23.30 en lördagkväll är de väldigt glada om det händer något lite extra.....
Söndag morgon och ny energi. Solen sken och vi for snabbt iväg. Tyckte vi. När vi kom ut till vagnen var den inställd så det fick bli en omvägsbuss, byte och väntan på vagn. Solen gick i moln och det började snöa igen.
Jag kom på att vi glömt matsäcken där hemma....Nåväl, vi städade i 6 ½ timme och avslutade med en kaffe hos grabbarna mittemot. I packning med oss hem på vagnen hade vi en tung hockeybag, hink och golvmopp och 5 knökade plastpåsar. Det går om man vill! Hälften av alla linjer gick så vi fick vänta i 25 minuter i 20 minusgrader och sen byta vagn i centrum. Trodde vi...det kom ingen vagn hela vägen hem så det var bara att få åka två hållplatser och knata hem.
Helgen avslutades med att packa upp alla saker, äta mellanmålet vi glömt hemma och nästan somna till Kurtan och Linda Wallander...och vi tänkte nog båda två att det var tur att det snart var Måndag...
Ge oss vår och sommar nu,
Dagens ilandsklaga:
Idag är det den nionde februari. Det har inte varit jättekallt, men ack så smärtsamt för bröstet att gå i uppförsbacke med denna snuvan/hostan. När jag kom hem var jag helt slut och det kändes som att hjärnan brändes i pannan när jag fått av mig alla kläder och slängt mig på soffan.
Dagens ilandstack:
Tack för att vi har årstider; att våren kommer snart.
Tack för att jag får bo nära skolan.
Tack för panodil och nezeril.
Sommarlängtan, ser ut såhär:
Fiori per me
Ibland får man blommor av den man tycker om allra mest.
Då blir man jätteglad.
Veckan som gått känns rätt förbi.
I söndags hade vi en helt fenomenal söndag. Det var en såndär söndag då man inte gjorde någonting,
utan att det blev tråkigt och vi kände oss inte alls lata. Kvällen innan hade vi haft goda vänner över
och fixat till i nya lägenheten rätt bra, så det var jätteskönt att släppa taget om allt som egentligen
måste göras när man är ledig. Vi åt nybakta frallor hopkrupna i soffan, lyssnade på skön musik och på kvällen åt vi Malaysiskt. Mycket gott! Till söndagsfilmen ritade jag på magnus, därav pornografin.
Vi förvånas konstant av hur fort dagarna går. Redan i måndags tänkte jag att det snart är fredag och ja, nu är det fredag igen. För fjärde gången i denna lägenheten. Det känns som att det var igår jag stod här och trampade vatten när flyttkillarna bar upp alla kartonger och möbler.
Tisdag, onsdag och torsdag vet jag inte vad som hände med. Magnus jobbade över och jag spenderade kvällarna med att laga mat och plugga. Så långt det gick, med denhär förkylningen. (Jag undrar vad det är för en fiende som sänt mig den.)
Det som återstår av veckan är fredagsmys, förkylningskurering, flyttstädning och om vädret tillåter blir det en liten utflykt på söndag med Andreas och Ivana.
Trevlig Fredag!
Redan fredag!
Morrie Schwarz och Leonardo da Vinci håller mig sällskap här hemma idag.
Jag har bara eftermiddagsföreläsning idag så med denna bombförkylningen
som vägrar försvinna så håller jag mig hemma och väljer att streama
föreläsningen hemifrån. Det är så bekvämt. Blir jag inte bättre snart
får jag nog gå till farbror doktor.
Inatt har jag drömt jättemycket och när jag vaknade fick jag lyssna på
vad Magnus spelar in när jag pratat i sömnen. Herregud. Ni anar inte!
Att jag även suttit upp med öppna ögon och pratat gör ju inte hela grejen
mer diskret. Det är första gången man hört allt av det som spelats in
och jag lovar er, jag blir nästan rädd för mig själv, haha.
Hemma kan vara riktigt bra
Grattis till dig som valt rätt eller genom ödet kommit rätt.
God eftermiddag kära vita fyrkantiga fönster på datorn. Du är helt oviss om vilka ord jag nu skall komma att skriva. Nu kommer det, håll i dig!
Jag har hittat rätt.
Så. Nu har jag skrivit det! Jag är med rätt person och omger mig med rätt människor i rätt stad. Jag läser rätt program på universitetet och har hittat rätt balans mellan den akademiska och konstnärliga världen. Det känns rätt att veta var jag ska vara nästa höst och spännande att inte riktigt veta vad det innebär. Men det finns en plats där för mig, då.
Jag känner mig så tillfreds, numera icke vita fyrkantiga fönster på datorn. Tack för din tid.
Lisa
Göteborg är kallt och blött. Min näsa också.
Vi har gamla fönster i sovrummet. Det blåser kallt ute, men inte tillräckligt kallt för att snön ska lägga sig. Fönsterna är blaskigt klibbiga av snöblandat regn och man behöver inte luta sig in mot fönstren för att känna hur det ilar in kall luft mellan dörr och vägg. Det ska snart fixas. Vi ska rulla kökshanddukar och lägga som isolering på gammalt vis. Men inte idag.
Igår smög huvudvärken sig på när kvällen närmade sig. Kände mig helt tjock av klister mellan öronen och som om jag satt ett äpple i halsen. Idag är jag dunderförkyld och ligger upprullad i sängen och tycker synd om mig själv, lite mer än vanligt. Gårdagens föreläsare sa något bra om situation och händelse. Att en förkylning känns jättejobbig för den som har mycket just då, och inte alls så farligt för den som ligger och solar på semestern. Lite så känns det nu. Det är jättemycket runtikring men helst av allt vill jag ha sol. Rymma ifrån allt som ska fixas, och låta litteraturen plöjas av sig själv. Alla telefonsamtal skulle man ha en sekreterare som tog hand om! SEN när man kommer hem från semestern, då skulle man kunna komma ikapp läsordningen jättelätt. Bra va?
Om det inte vore för att jag var så förbaskat trött så hade jag kunnat göra vid mig och i alla fall ta itu med lite småplock i lägenheten. Men för att få gjort något alls måste jag nog sova först.
Från ett slaskigt Göteborg,
Lisa
Leonardo DaVinci och Mr Morrie Schwartz!
Nu har vi två små kattliv hos oss. När jag ligger med laptopen i sängen och skriver sover mina tre grabbar sött.
Men bara en snarkar. (Leonardo)
